Vårens intåg

Det är så mycket tankar och känslor just nu, men det är bra så, jag behöver inte gå in i dem så mycket eftersom jag äntligen förstår att gör jag inget med dem så löser de upp sig av sig själva – så det är onödigt att slösa energin på just -det-. Jag är egentligen en stört impulsiv person som alltid vill processa alla tankar, känslor och upplevelser så det blir litet att jobba med..eller snarare att inte jobba med, haha! 

Idag ska jag gå på lunch med en person som det gör litet ont med. Får se hur det utvecklar sig – jag kanske ligger och grinar ikväll, eller så gör jag det inte. 

Förövrigt har jag det bra. Har börjat träna mina muskler i de dära maskinerna någon gång i veckan – känns bra även om det är fruktansvärt dyrt att gå på gym! Särskilt känns det ju eftersom jag inte utnyttjar resten av deras utbud, haha! Men utgångspunkten var att jag ska bli tillräckligt stark för att inte få förslitningsskador när jag jobbar. Är nog en bra grej att inte ha.. 

Kämpar litet hos psykkan – jag vet inte riktigt om det jag gör där är till nytta i det långa loppet – men hey, psykologtid ska man -inte- säga nej till. Just nu är det det där med mina konstanta “överätningar” (citationstecken eftersom det är relativt, hoho) men jag lyckas kanske inte så bra eftersom jag inte lyckas stå emot mina sug alltid (trots mättnad) – jag vet hur det låter, jag vet inte om det är bu eller bä – men det här med överätningar är ytterligare en impuls som är till för att döva ett obehag “nu är jag sugen och tänker på mat, jag äter tills det är borta trots att jag redan egentligen är mätt” – samma “sug” har jag ju när jag ska kontrollera spegeln/kroppen/whatever – och det är tusan så svårt att stå emot det suget. Men denna veckan skulle jag bara “göra det” och mäta mina ångestnivåer – det går inte tippentoppen hittills so to say. Även om jag faktiskt inte kontrollerar spegeln så fasligt mycket numera. Fortfarande livrädd för att gå upp och upp till forna övervikten – men jag kanske måste leva med den i några år till innan det förhoppningsvis bleknar och sissodära. Som känslor gör. Eller byter form.. har ingen aning om vad framtiden har i sitt sköte för mig, men ska bli spännande att se! 

Och nu det vardagliga: Jag går upp, äter frukost, sminkar mig (har fått en läskig finne som liksom gör ont och inte alls är mogen, jag är inte van vid detta. Vad ska man göra åtet!!?) Sedan går jag förhoppningsvis till skolan/någon annanstans för att plugga. Pluggar, litet lagom.. hehe och promenerar litet hit och dit och tittar på världen. Träffar litet friends, övningskör med bil (huvva!) går till gymmet, tittar på filmer i min iPhone (underbara mackapär) läser bloggar, SHOPPAR (snälla sluta Magda, haha!) dricker alkohol på helgen, dansar mig trött och är litet ångestig på söndagen men har haft jäkligt kul oftast. Pratar med människor, utvecklar mina relationer. Pratar mycket med söstra mi och mor. Diskuterar stickning med faster, städar köket och tvättar. Dejtar litet granna, hehe. Det är livet just nu! 

Mitt uppe i livet

Tjipp,
näe, jag vet inte riktigt vad jag vill få ner.. har precis kommit hem från kanarieöarna (okej för några dagar sedan) och lyckades till min lycka bli liite brun. Annars var det inte så där jätteroligt – åkte med min pappa och min farföräldrar till pensionärernas mecka så vad hade jag väntat mig? ^^ Well, det var trevligt och fint. Barndomsminnen!

Nu har jag planer. Planerar högskoleprov, vanligt tentaplugg, londonresa, sommarjobb/extrajobb, körkort, festivaler, fester… ja det blir en hel del. Dessutom alla tankar som snurrar – jag utmanar och utmanar. Faller tillbaka ibland. Rätt ofta. Den där JÄVLA kontrollen som vill in. Men jag ska stanna i känslan. Lära mig att hantera den utan att behöva göra något destruktivt. Det är på den vägen det är, det vet jag. Göra allt det obehagliga och stå ut med känslorna – jag visste att det gällde det här med maten – men att det också gällde allt det andra – det hade jag missat! Herregud.

Börjar bli rastlös, vill röra på mig, byta stad och sådant.. men vet inte om det kommer att fungera. Eller om jag borde utmana mig själv där med och stanna.

Det funkar bra i klassen, med kompisarna. Men oh, det är svårt när den vän man tycker om så mycket “tas” ifrån en av någon annan som är väldigt tävlingsinriktad på den fronten – och väldigt mkt vill ha henne helt för sig själv. Nä jag gillar inte henne – men antagligen är det just för att hon gör på detta viset. Blir ledsen, försökte kämpa emot men gav sedan upp, hon får väl ta henne då! Känns som småskolan när man fajtades över vem som var bästis med vem. Och känns likadant. Svartsjuka. Usch. Försöker rikta mig åt andra håll. Mot andra människor. Har ju många vänner! Men det är inte alla man klickar med så självklart liksom. Hatar att inte känna mig helt bekväm, som att jag är tråkig om jag inte kommer på något roligt att säga i varannan mening. Att jag blir sur och tycker att deras skämt är fåniga. Svartsjukan igen, haha. get a grip!

Oj sicket spretigt inlägg, men så fåre va.
Puss alla.

En Måndag

Det är så här. Jag känner mig tom och konstig. Det är inte riktigt skönt, nej det är rent av obehagligt. Jag klarar inte riktigt av att ta reda på vad det rör sig om. Jag bara försöker gå på autopilot och kanske.. kanske är det borta sedan. Saknar Samuel. Men får inte ringa. Saknar att vara glad. Jag vill alltid vara glad. Men kanske har det att göra litet med utbildningen? Jag vet inte om den är rätt. Men det lär ju antagligen inte riktigt kännas rätt att göra något helt annat heller. Förutom att måla då. Det känns oftast rätt men kräver en hel del. Att vara sjuksköterska lär kräva en hel del det med. Speciellt om jag inte riktigt vill göra uppgiften från början. Tänk om den nya praktiken blir en lång leda? Jag vill ju älska mitt jobb. Jag vill ju verkligen det. Men vad ska man göra? Annars?

Vill göra något roligt och detta är ju roligt – men vet inte om det är riktigt jag. Vet inte ens om jag riktigt riktigt bryr mig om jag ska vara ärlig. Jag vill inte ha ett jobb som jag inte tycker om att gå till. Vill verkligen inte ha det så.

Så det här med Samuel – jag vet varken ut eller in. Vill så gärna ringa/smsa men FÅR inte. Borde ringa Fia nu istället. Hon förstår och gör mig oftast glad igen. Sen borde jag ringa mamma, tycker inte om det här själsliga kaoset, obehaget, ledan, rastlösheten, att det liksom.. känns i magen och ner mot bäckenet. Apati, likgiltighet, men ändå sorg och saknad. Jag kommer inte på det bästa ordet. Men saknad – saknad är nog det som ligger närmast. Som när man saknade mamma eller pappa när man var liten och sov över hos någon annan.

Men oftast finns inget som kan rätta till det. Jag har alltid tilltro till morgondagen – men det infinner sig inte ro när den väl kommer. Jag går en promenad, jag lyssnar på musik. Jag umgås med vänner och skrattar. Jag umgås med min bror, jag övningskör och gör mina pluggsessioner. Jag vill inte riktigt resa – eller vill jag det? Vem är jag hel med? Samuel kanske. MEN DET GÅR INTE.

Vill egentligen bara gå ut i natten nu, eller duscha, eller förlora mig i målningen. Sitter dock apatiskt kvar – vill leva i nuet på samma gång som jag absolut inte vill det – bara för att det skaver.

Men förrförra veckan var bra. Julen var bra, allt är egentligen from time to time bra – men så kommer obehaget över mig igen. Det som funnits sedan barnsben. Jag kommer så väl ihåg det. Jag trodde att jag saknade mamma, pappa.. mina kompisar. Men kunde aldrig riktigt sätta fingret på det – för känslan kvarstod när jag träffade nämnda.

Inte okej.

Well. Det är skönt att det går att skriva en text ändå. Jag tänker aldrig efter riktigt när jag skriver utan detta blir talskrift i ett oaktsamt tempo. Sedan läser jag inte heller igenom det. Bara publicerar.. för det känns bra att det ligger där till allmän åskådan. Som en människa vill jag uttrycka min ångest och leda, vill att någon ska reagera och komma med ett råd – men det är stört omöjligt jag vet. Imorgon är det psykologtid igen. Känns bra.

Oj!

Nu har det gått mäkta lång tid. Det är mest för att jag inte har haft någon lust att skriva såklart – kanske för att jag håller på med så mycket annat och typ.. blivit bättre. Behöver inte riktigt skriva av mig för det mesta känns inte sååå jobbigt. Skolångest, kärleksproblem.. men nästan aldrig matångest och borden ang. träning. Jag mår så himla bra! Det är gött, livet!! Och så har jag underbara underbara vänner – som jag skrattar tills jag får ont i magen av varje dag. Har typ aldrig mascara på mig till skolan av den anledningen, haha! 

Idag har jag skrivit tenta. KAN INTE BESKRIVA HUR SKÖNT!! Denna har ju legat och skavt hela jullovet – gjort så att man inte riktigt kan slappna av. Jag har utmanat mig med maten – denna julen blev en riktig jul och inte ätstörd . Ikväll är det att fira, är alldeles spänd, hehe. Imorgon blir det pyjamasparty (undrar vad jag ska ha på mig som brukar sova naken hähähh) och på fredag och lördag blir det utgång och “då ska vi glittra!” som Emelie sade. Great. Puss 

helvete

Okej.. har fikat, har ätit godis då och då, har gått ut på helgerna, har överätit ibland, har inte räknat kalorier, har inte tränat.

Resultat:

+3 kg

Känns ärligt talat asjobbigt. Vill dra ner på maten, börja träna igen och skärpa till mig. På samma gång inte – men den här vikten känns oacceptabel + att det kanske är i startgroparna för en sakta men säker viktuppgång eftersom mitt intag överstiger mitt uttag. FAN I HELVETE. Orkar inte detta mer men nu vill jag inget annat än göra som jag ovan nämnde – hur sjukt det än är.. helvete helvete helvete helvete jag vet ju vad som är rätt och vad som är fel. Jag vill ju leva fritt liv – men det funkade ju inte? Jag går ju upp i vikt!

Puss

Har praktik. Så hektiskt – och jag antar att om jag skrev om mina dagar så skulle det vara som att säga hejdå till min käre vän sekretess. Går upp halv fem och kommer hem 12 timmar senare.

Har träffat en kille.. men nej – det går inte så bra igen. Jag tror att jag saknar känslor. Fanskap! Och han som var så nedrans bra.

Mår så bra, så bra. Jag känner mig så lycklig. Det är knappt sant. Jag går emot kontrollerna som världens superwoman – jag tycker att jag överäter jämt och ständigt – att jag inte kan kontrollera mitt kvällsätande och så vidare.. men fan. Jag orkar ju inte mecka mer med det där. Tiden får utvisa hur allt blir.
Blir nästan litet sentimental här – men har så roligt när jag träffar mina vänner, slappnar av så bra här hemma – bryr mig mindre och mindre om saker som jag tidigare brytt mig om. Som träning och så vidare – och ytterligare några veckor och så blir det ännu mera avlägset (så länge jag fortsätter att kämpa.) Har fantastiska saker framför mig, älskar att umgås med mig själv så det kan inte annat än bli bra tänker jag.

fasiken då

Är KÄR… men i FEL JÄVLA PERSON FÖR I HELVETE. Helt förbjudet bara. Det suger så. Vad kommer jag att hitta på? Jag vet inte!

Fick TILLBAKA MIN MENS IDAG! Fattar ni! Första gången på mer än 4 år! Det är helt galet – trodde aldrig att den skulle behaga att komma tillbaka. 

Ska börja med abilify – inte för att jag är schizofren utan ska ta en svinliten dos för “hjälp mot tvång”. Är dock rätt för att det ska leda till viktuppgång. Och så kostar den 1100 kr. Dyrt.

Har satt kateter hela dagen. Haha så jäkla konstigt att trycka i en massa bedövningsgel och en tjock slang i en plastsnase.

Stack för första gången igår. Läskigt! Hela mitt ben hoppade omkring när jag bytte rör!

Ska göra glögg imorgon med mina töser som ska stå i 6 veckor. Sedan blir det glöggfest i december!!!
Imorgon blir det istället vin som vanligt, maha!

Jag var på en kalaaaskul sittning i lördags! Tvspelssittning. Jag var Zelda.

Helgen kommer att bli kalas!!!

Det togs ett ASFULT foto på mig idag (eftersom det togs från den groteska sidan) slår typ knut på mig själv så illa tycker jag om fulsidan.

Överäter varje kväll tycker jag. Försöker och försöker att inte överdramatisera det.

Rör inget på mig i princip. Bara sitter. Ångest på den.. men det är skönt att slippa tvinga sig själv att motionera.

Puss puss puss puss puss

We won’t run

Näe, jag tycker INTE om att bli avvisad – men vem gör det? Varför ska det vara så fruktansvärt viktigt för mig att få bekräftelse från alla håll och kanter? Jag utsätter mig själv för onödig sveda när jag fiskar bekräftelse genom att nästan ljuga om mitt intresse – jag skulle ju ha varit lika avvisande tillbaka om rollerna varit omvända. Dummidumm.

Har litet obehagskänslor, har överätit (glass denna gången.. och knäckebröd) för 1000:e kvällen i rad. Det går knappt att mätta mitt sug om kvällarna! Inte okej! På dagarna har jag inga problem med att vilja ha lagom mycket – men på kvällarna verkar det som att jag tror att jag aldrig kommer att få äta igen. Också dumt.

Är tillbaka i Göteborg nu – så skönt. Ska sova strax, imorgon: möte hos psykiater, psykolog samt skola (anamnes och status + läkemedelshantering). Sedan ska jag kanske flanera litet på stan till och med (who am I kidding, jag måste ju hem och göra en av alla de där jävulens webbtentor som jag noterat har lagts upp.) Det blir en tuff vecka. Huu!

Puss och kram

gött

Mår oförskämt bra! Har en liten nyfödd mysunge att klappa på här hemma och två söta föräldrar till den lilla att skratta tills jag kiknar med – superkompisar i skolan som gör mig glad och fnissig, släppt kontroll -mer och mer hela tiden. Så häftigt. Äter mer och mer som jag vill och inte som jag borde eller ska i mitt huvud. Promenixar minimum, åker spårre till skolan och lyssnar på mysmusik. Ska till Stockholm i helgen – träffa min lille brorson och pussa sönder honom! Imorgon är det tenta – och jag kanske är litet för lugn . Puss puss puss

Äntligen!

Äntligen är bebisen här – och det blev en liten Majken! Så underbart! Nu måste min älsklingskusinEbba komma hem från BB så att jag kan pussa på henne, Johan-pappan och den lilla.

Usch, jag är typ förtjust i min andra kusin – inte så socialt accepterat här i Sverige, HAHA! Men jag gillar ju att vara udda. Nävars – måste väl hitta någon annan att bli förtjust i illa kvickt – innan jag börjar dagdrömma om honom!

Puss på er, ni är för fina mina favoritbloggerskor som vet vilka de är, hehe